Något om David Bailey

Catherine Deneuve, Januari 1968
David Bailey, född 1938 Silver gelatin

Den brittiske fotografen David Bailey har kommit att utmärka sig som den kanske främste skildraren av The Swinging Sixties då det begav sig. Om Baileys tidsdokument från 1960-talet fångade en levande epok i sig, så återspeglar de bilder han producerade under 1970-talet en radikal omorientering då hans motivkretsar också blev genuint internationella. (1)

Född 1938 i London lärde sig Bailey snart att fotografera och år 1959 efter att ha tjänstgjort ett år i det brittiska flygvapnet i Malaysia inledde han sin långa och framstående karriär då han fick en plats som fotoassistent hos John French i den engelska huvudstaden. Bailey började som modefotograf för Vogue Magazine 1960, och har sedan dess jobbat som frilansfotograf för i stort sett alla betydande publikationer i världen. Sedan 1966 har han även regisserat reklamfilm för tv samt dokumentärer.

Bailey har kommit att ställa ut sina fotografier flerfaldiga gånger i London och i många länder världen över, däribland i Sverige. Utöver utställda verk har Bailey också gett ut ett stort antal fotoböcker som spänner från den första publikationen Box of Pinups år 1964 över If we Shadows, 1991 till Bailey’s Democracy som gavs ut på Steidl 2006. Hans arbeten för tv omfattar dokumentärer om fotografer och regissörer såsom Cecil Beaton, Andy Warhol och Luciano Visconti. 1995 skrev han manus till, och regisserade en kortfilm med titeln The Lady is A tramp vilken kom att sammanfalla med publiceringen av hans bok med samma namn. David Bailey betraktas idag som en av världens ledande fotografer och kortfilmsregissörer. (2)

I förordet till boken ”David Bailey: if we shadows” utkommen på Thames & Hudsons förlag år 2001 skriver George Melly om det unika uttryck vi finner hos David Baily och som inte lämnar betraktaren oberörd:

”Sometimes tender and witty, often violent and disturbing, David Bailey’s photographs have lost neither their power to arouse and to shock, nor the aesthetic appeal which makes them linger in the mind.” (3)

I denna samling bestående av klassiska arbeten från 1980-talet avstår fotografen från att vare sig kommentera eller att förklara verken -varje betraktare ser i dessa bilder vad han eller hon är beredd att se framhåller Melly. Om det finns en kommentar till bilderna, så emanerar den från fotografens elakt humoristiska eller skrämmande kalla blickperspektiv. Bob Geldof ställs inför mötet med en Peruansk kristusfigur; en skrattande Anita Pallenberg och en grinande skalle bildar en modern vanitassymbol. Av dessa motiv attraheras vi ofta, ibland framstår de som frånstötande för betraktaren. Vi kan inte förbli indifferenta eller likgiltiga inför dem. (4)

Enligt Melly har David Baileys mogna stil blivit mer djuplodande, utan att för den skull förlora den energi som utmärkte hans bilder under 1960-talet.
Vi kan också se att han inte har gjort avkall på sin hängivna uppriktighet.
Melly framför avslutningsvis om Bailey att: "though these ‘shadows’ may offend, they also excite and instruct, and show us the world of a photographer whose vision has been ever sharpened by time."


Noter:
(1) Hämtat 18 juli 2008 från: http://www.thameshudson.co.uk
(2) (Min övers.) från Steidls webbplats. Hämtat 18 juli 2008 från http://www.steidlville.com/sökväg:artists/David Bailey
(3)Förord av George Melly till ”David Bailey: if we shadows”, Thames & Hudson, 2001. Hämtat 18 juli 2008 från: http://www.thameshudson.co.uk
(4) Melly, George. ”David Bailey: if we shadows”, Thames & Hudson, 2001. Hämtat 18 juli 2008 från: http://www.thameshudson.co.uk