En stillsam jul...

kom sakta att ebba ut
till tonerna av klassiska tonsättare som
Brahms, Beethoven och Haydn i radions P2.
Ännu kan jag känna doften av några hyacinter
och i fönstret tronar en amaryllis.
Skinkan och sillen är uppäten sedan en tid,
så jag tar istället en tugga av den kvarvarande
fruktkakan samtidigt som jag blickar tillbaka
på det år som har gått och nu lider mot sitt slut.

Med den svagt ljudande musiken i bakgrunden
försjunker jag i tankar samtidigt som jag
konstaterar att Obamas seger i det
amerikanska presidentvalet kom att
utgöra en viktig händelse under 2008.
Med Obama som tillträdande
president kan människor kanske våga hoppas
på en lite bättre värld framöver
även om det med den djupa finanskrisen i åtanke
kan se mörkt och dystert ut för närvarande.

Musikaliskt blev det ett desto intressantare år
något som den kritikerrosade skotska gruppen
Glasvegas starkt bidrog till i och med ett
enastående fint albumsläpp under hösten.

Vissångaren Cornelis Vreeswijk sjöng
en gång om en död jultomte...
Inte utan en viss förkärlek för de
årligt återkommande traditionerna
har julen alltid varit en för mig viktig högtid.
Med allt vad den innebär i form av mat och
dryck kan julen också vara en trevlig tidpunkt
vid denna tid på året då man får umgås och
vara tillsammans. Närvaron av nötter och
dadlar är viktigt, precis som att åsynen
av en praktfull lysande gran också
kan väcka fina minnen till liv.
Ett nytt år står nu inför dörren,
en ny tid nalkas och måhända finns det också
en hel del intressant att se fram emot.

En stad full av böcker...

I tidningen The London Paper
erbjuder dess skribent Lottie Moggach
läsarna en liten guide till några
bokhandlar i staden vilka var och en
besitter sin särpräglade charm. Den
lilla listan omfattar ett flertal
intressanta tips inom skiftande
ämnesområden av vilka jag
kom att fastna för följande tre.

Primrose Hill Books
Lämpar sig väl för den
som letar efter nyare, samtida fiktion.
Ur charmsynvinkel är det litet
men fint inrett med bokhyllor
som når ända upp till taket
och vid ett besök kan man få sig
en litterär uppläsning till livs
av en lokal celebritet såsom
författaren Martin Amis
som brukar titta in då och då.
Här går också att göra bokfynd då
affären har ett stort lager med
äldre, begagnade böcker som man kan
erbjuda sina kunder. Intresserade
kan fråga personalen för mer info.
134 Regent’s Park Road, NW1

London Review Bookshop
Ett naturligt val då man söker
god litteratur av hög kvalitet.
Böcker av Jackie Collins
är desto svårare att få tag i.
Miljön beskrivs som lugn
och spaciös samtidigt som
besökaren återfinner
en kakbutik alldeles vägg i vägg.
14 Bury Place, WC1

Koenig Books
Utgör ett utmärkt alternativ för
den som är intresserad
av samtida konst, fotografi och arkitektur.
Som en del av Serpentine Gallery lokaliserad
till Kensington Gardens mitt är Koenig Books
en liten och intim bokhandel men
erbjuder i gengäld ett omsorgsfullt
utvalt urval av böcker.
Som exempel nämns Magnum Magnum,
en mäktig volym innehållande
det bästa av den världsberömda
fotoagenturen Magnums bilder.
Kensington Gardens, W2.

Harold Pinter - om en stor dramatikers bortgång

Den på julafton avlidne pjäsförfattaren och nobelpristagaren Harold Pinter blev 78 år.I kraft av sin originalitet och skaparförmåga kom han att bli till sin generations mest inflytelserike dramatiker, och förmodligen är han också 1900-talets främste företrädare för det moderna dramat. Med Samuel Beckett som viktig influens och förebild har Pinter setts som en representant för den absurda teatern av samtida uttolkare, medan han beskrivit sig själv som realist i första hand.

”Among contemporary dramatists Harold Pinter holds a unique place. Few, if any, have so lastingly and so profoundly influenced fellow playwrights — not just in this country but also beyond. ”, det skriver den brittiska tidningen The Times på juldagen i en dödsruna över den bortgångne.

Som son till damskräddaren Hyman Pinter med hustrun Frances föddes Harold Pinter 1930 i stadsdelen Hackney i London.Uppväxtåren kom han att tillbringa i East Ends tuffa miljöer.Under de tidiga skolåren spelade han Macbeth och Romeo, samtidigt som han blev introducerad för John Websters dramer.Pinter kom i unga år också att utveckla en livslång passion för cricket.

1948 inledde Pinter dramastudier vid Royal Academy of Dramatic Arts och vid det tidiga 50-talets början tog det egna skrivandet fart samtidigt som Pinter kom att få uppdrag som skådespelare. Under namnet David Baron kom han också att turnera till Irland vid sidan av framträdanden vid teatern Hammersmith. (The Times, 25/12 2008)
Hans första pjäs blev The Room, ett kort stycke som skrevs på endast fyra dagar och som skulle komma att följas av några exceptionellt fruktbara år.Först ut att ha scenpremiär i England var de två fullängdspjäserna The Birthday Party (1958) och The Caretaker (1960) vilka också betraktas som mästerverk i sitt slag idag.
Ur Pinters produktion av mer än 30 pjäser återfinns även The Homecoming (1964) som tillsammans med No Man’s Land (1974) och Betrayal (1978) också hör till de viktigare.I sina teaterpjäser har Pinter velat skildra sociala maktstrukturer samtidigt som verken kommit att sätta den mänskliga karaktären i fokus. Hans pjäser utspelar sig ofta i ett slutet klaustrofobiskt rum, där dialogen utgör ett minfält och där till synes harmlösa fraser kan såra, det skriver den indiska dagstidningen The Telegraph den 26 december 2008.

Den vänsterorienterade Pinters generationskamrater var bland andra John Osborne och Arnold Wesker vilka hörde till en grupp av banbrytande engelska dramatiker som vid tiden kom att gå under beteckningen ”arga unga män”. Osborne var starkt bidragande till benämningen och kom med verket Look Back in Anger (1956) att inleda en konstnärlig våg som blev till inspirationskälla för kommande generationer.

I likhet med sina samtida behöll den frispråkige Harold Pinter också sin vrede livet ut, han tog ställning emot krig och orättvisor i världen, samtidigt som hans politiska hållning kom att närvara implicit i hans pjäser. (The Telegraph, 26/12 2008) Utöver pjäserna och prominenta skådespelarinsatser var han även verksam som poet. I och med mottagandet av nobelpriset i litteratur år 2005 kom Pinters storhet att accentueras och han kom också vid tiden att rikta kritik mot censuren samtidigt som utnämningen givetvis var ett viktigt erkännande av en ledande dramatikers livslånga gärning.

Perspektiv på Carver

En författare som har kommit att intressera ett inte obetydligt antal uttolkare och som också fängslat en internationell läsekrets genom åren är amerikanen Raymond Carver vars litterära gärning kommit att intressera även mig själv på senare tid.I egenskap av novellist och poet kom Carver att ge ut ett antal verk i respektive genre som kan vara givande att utforska ur stilistiskt och innehållsligt hänseende, samtidigt som inspirationskällorna också utgör ett viktigt inslag vid en studie av detta författarskap.Bland de litterära föregångare som har kommit att utöva ett starkt inflytande på Carver är namn som Tjechov, Maupassant och Kafka några av de mer betydande.
Stilmässigt bär Carvers prosa även på drag av Hemingway där texterna hos den förre i likhet med den senares manifesterar sig i ett minimalistiskt, avskalat uttryck medförande att en hel del förblir outsagt i berättandet, detta drag är något som också är utmärkande för lyriken hos Carver vilken är i skriven i en anda som har en hel del gemensamt med den "dirty realism" som Charles Bukowski kom att representera. Av andra influenser betydande för Carvers diktning är Robert Frost och WS Merwin värda ett omnämnande.
Som författare har Carver i kraft av sin egen originalitet och personliga stil bidragit till en rad intressanta berättelser vilka ofta utspelar sig i lägre medelklassmiljöer.
Innehållsmässigt har Carver uppehållit sig vid ämnen som berör alkoholism, fattigdom och kärlek, inte sällan de problematiska delarna av den frånvarande kärleken som blir en källa till frustration för de karaktärer som författaren skildrar i sina noveller.Dessa motiv är återkommande teman som delvis också har beröringspunkter med Carvers eget liv. På samma gång som den prosa Carver skriver är ett realistiskt projekt i sig går hans författarskap också att inordna i en modernistisk berättartradition. Uppdelningen mellan postmodernism och senmodernism liksom aspekter på Carvers litterära stil, är något som Jonas Thente diskuterat mer ingående och exemplifierat i en essä i tidskriften 00-tal som går att ta del av här

V väcker minnen...

I dagens DN kan man läsa att den gamla rymdserien V ska börja visas igen, nu i nyinspelning. Det är ju trevligt. Jag gillade verkligen V.
I motsats till Emma Gray Munthe hörde jag till de småkillar som fick följa serien då den visades i svensk tv på 80-talet. För mig blev det aldrig traumatiskt i det avseendet. Sedan dess har åren gått och V har mer eller mindre hunnit falla i glömska i mitt medvetande, men när jag nu läser om Diana igen och ser henne iförd sin röda rymddräkt omgiven av de andra så väcks gamla minnen till liv, jag minns plötsligt även ödlan Willie spelad av Robert Englund och visst blir jag en aning nostalgisk.Jag har inte sett serien V sedan den gick, men jag skulle absolut kunna tänka mig ta en titt på originalet igen.V var berättelsen om några utomjordingar som i mänsklig skepnad invaderar jorden i syfte att ta över vattenreserver då deras eget tagit slut och efter ett tag växer en motståndsrörelse fram som kommer de förklädda utomjordingarna på spåren.För mig som tioåring kunde V stundtals vara en rätt så läskig upplevelse samtidigt som jag alltid satt och väntade med spänning på nästa avsnitt.Det jag minns mest av tvserien var förmodligen hur Diana styrde och ställde men också de ögonblick då de maskerade utomjordingarnas förklädnader föll och V-ödlornas anleten uppenbarade sig inför en som liten skräckslagen unge.

Viktiga berättelser av Le Clézio

Årets litteraturpristagare var ett nytt namn för mig, något som ofta brukar vara fallet. Samtidigt så är det väldigt givande och stimulerande då man får stifta bekantskap med något outforskat. När jag nu ska ta mig an JMG Le Clézio framöver kommer jag förmodligen börja med att läsa hans Allt är vind (2004). Tematiskt tilltalas jag av den kritik Le Clézio riktar mot kolonialismens förtryck och det lidande det kom att föra med sig för dess befolkningar i många länder världen över.Den närvarande civilisationskritiken för idémässigt tankarna till en författare som Frantz Fanon och hans postkoloniala verk Jordens fördömda, men jag tänker även på Conrad vars roman Mörkrets hjärta skildrade kolonialismens fasor i dåtidens Afrika. Stilistiskt beskrivs Le Clézio som tidig modernist samtidigt som hans internationella förhållningssätt betonas.Läser att Le Clézio kom att vistas i Nigeria under sina barndomsår, upplevelser som säkert kan ha influerat honom i hans författarskap. Intressant är också författarens dubbla kulturella och språkliga identitet då han har en engelsk far. Det finns i Le Clézios digra litterära produktion många viktiga verk som väntar på att bli lästa framöver.

Boulevard

Skuggorna dansar längs fasaderna där jag går
Jag vandrar längs en upplyst boulevard
vandrar på väg mot ett okänt mål
där i porten ligger en sliten clochard
Passerar ölkaféer och brasserier
innan jag stannar vid en bar
jag går in och sätter mig ett slag
den kalla vintern har dröjt sig kvar
Återupptar snart min promenad,
har några kvarter kvar att gå
innan jag uppslukas av trottoarens mörka hål

Årets nobelpris i litteratur

till den franske novellisten JMG Le Clézio.
Spännande och intressant val av akademien.

Diktaren Rimbaud

Arthur Rimbaud (1854-1871) skrev inom loppet av fem ungdomsår några dikter som hör till de vackraste och mest originella i europeisk litteratur. Dikter som på en gång är vilda urladdningar ur medvetandets underjord och dunkla, esoteriska meddelanden från en annan värld skrivna med eldskrift på litteraturens himmel. (min övers.)
Så beskriver förlaget Batzer & Co den till danska översatta återutgåvan av diktverket Une Saison en Enfer, ett verk publicerat med titeln En årstid i helvede 1998. Förlaget har tidigare gett ut en liten introduktionsbok om diktaren vid namn Digteren og eventyreren Arthur Rimbaud av den norske författaren Haakon Bugge Mahrt i översättning av Arild Batzer som också verkar intressant.
Tillsammans med Charles Baudelaire kom den franske symbolisten Arthur Rimbaud i hög grad att lägga grunden och visa vägen för den poetiska modernismen. Om Baudelaire var formens mästare så blev Rimbaud den anarkistiske sabotören som befriade versen och därmed också förnyade det lyriska språket radikalt, det skriver Neal Ashley Conrad för tidningen Information (20 februari 1998) i en recension av En årstid i helvede . Conrad ser i Rimbauds dikter en besatthet och en upprördhet men också dess visionära karaktär, hur Rimbaud skapar ”et ursjælens poetiske symbolsprog, fuld af surrealistiske drømmebilleder, hallucinationer og fantastiske og mystiske febersyner."
Ihop med ”Illuminationer” bildar ”En tid i helvetet” som den döpts till i svensk översättning (Bakhåll, 2002) de två huvudverken i Rimbauds produktion. För den Rimbaudintresserade finns de att tillgå såväl i boklådor, som på bibliotek men kan givetvis också beställas på nätet.

Något om David Bailey

Catherine Deneuve, Januari 1968
David Bailey, född 1938 Silver gelatin

Den brittiske fotografen David Bailey har kommit att utmärka sig som den kanske främste skildraren av The Swinging Sixties då det begav sig. Om Baileys tidsdokument från 1960-talet fångade en levande epok i sig, så återspeglar de bilder han producerade under 1970-talet en radikal omorientering då hans motivkretsar också blev genuint internationella. (1)

Född 1938 i London lärde sig Bailey snart att fotografera och år 1959 efter att ha tjänstgjort ett år i det brittiska flygvapnet i Malaysia inledde han sin långa och framstående karriär då han fick en plats som fotoassistent hos John French i den engelska huvudstaden. Bailey började som modefotograf för Vogue Magazine 1960, och har sedan dess jobbat som frilansfotograf för i stort sett alla betydande publikationer i världen. Sedan 1966 har han även regisserat reklamfilm för tv samt dokumentärer.

Bailey har kommit att ställa ut sina fotografier flerfaldiga gånger i London och i många länder världen över, däribland i Sverige. Utöver utställda verk har Bailey också gett ut ett stort antal fotoböcker som spänner från den första publikationen Box of Pinups år 1964 över If we Shadows, 1991 till Bailey’s Democracy som gavs ut på Steidl 2006. Hans arbeten för tv omfattar dokumentärer om fotografer och regissörer såsom Cecil Beaton, Andy Warhol och Luciano Visconti. 1995 skrev han manus till, och regisserade en kortfilm med titeln The Lady is A tramp vilken kom att sammanfalla med publiceringen av hans bok med samma namn. David Bailey betraktas idag som en av världens ledande fotografer och kortfilmsregissörer. (2)

I förordet till boken ”David Bailey: if we shadows” utkommen på Thames & Hudsons förlag år 2001 skriver George Melly om det unika uttryck vi finner hos David Baily och som inte lämnar betraktaren oberörd:

”Sometimes tender and witty, often violent and disturbing, David Bailey’s photographs have lost neither their power to arouse and to shock, nor the aesthetic appeal which makes them linger in the mind.” (3)

I denna samling bestående av klassiska arbeten från 1980-talet avstår fotografen från att vare sig kommentera eller att förklara verken -varje betraktare ser i dessa bilder vad han eller hon är beredd att se framhåller Melly. Om det finns en kommentar till bilderna, så emanerar den från fotografens elakt humoristiska eller skrämmande kalla blickperspektiv. Bob Geldof ställs inför mötet med en Peruansk kristusfigur; en skrattande Anita Pallenberg och en grinande skalle bildar en modern vanitassymbol. Av dessa motiv attraheras vi ofta, ibland framstår de som frånstötande för betraktaren. Vi kan inte förbli indifferenta eller likgiltiga inför dem. (4)

Enligt Melly har David Baileys mogna stil blivit mer djuplodande, utan att för den skull förlora den energi som utmärkte hans bilder under 1960-talet.
Vi kan också se att han inte har gjort avkall på sin hängivna uppriktighet.
Melly framför avslutningsvis om Bailey att: "though these ‘shadows’ may offend, they also excite and instruct, and show us the world of a photographer whose vision has been ever sharpened by time."


Noter:
(1) Hämtat 18 juli 2008 från: http://www.thameshudson.co.uk
(2) (Min övers.) från Steidls webbplats. Hämtat 18 juli 2008 från http://www.steidlville.com/sökväg:artists/David Bailey
(3)Förord av George Melly till ”David Bailey: if we shadows”, Thames & Hudson, 2001. Hämtat 18 juli 2008 från: http://www.thameshudson.co.uk
(4) Melly, George. ”David Bailey: if we shadows”, Thames & Hudson, 2001. Hämtat 18 juli 2008 från: http://www.thameshudson.co.uk