lördag, december 27, 2008

Harold Pinter - om en stor dramatikers bortgång

Den på julafton avlidne pjäsförfattaren och nobelpristagaren Harold Pinter blev 78 år.I kraft av sin originalitet och skaparförmåga kom han att bli till sin generations mest inflytelserike dramatiker, och förmodligen är han också 1900-talets främste företrädare för det moderna dramat. Med Samuel Beckett som viktig influens och förebild har Pinter setts som en representant för den absurda teatern av samtida uttolkare, medan han beskrivit sig själv som realist i första hand.

”Among contemporary dramatists Harold Pinter holds a unique place. Few, if any, have so lastingly and so profoundly influenced fellow playwrights — not just in this country but also beyond. ”, det skriver den brittiska tidningen The Times på juldagen i en dödsruna över den bortgångne.

Som son till damskräddaren Hyman Pinter med hustrun Frances föddes Harold Pinter 1930 i stadsdelen Hackney i London.Uppväxtåren kom han att tillbringa i East Ends tuffa miljöer.Under de tidiga skolåren spelade han Macbeth och Romeo, samtidigt som han blev introducerad för John Websters dramer.Pinter kom i unga år också att utveckla en livslång passion för cricket.

1948 inledde Pinter dramastudier vid Royal Academy of Dramatic Arts och vid det tidiga 50-talets början tog det egna skrivandet fart samtidigt som Pinter kom att få uppdrag som skådespelare. Under namnet David Baron kom han också att turnera till Irland vid sidan av framträdanden vid teatern Hammersmith. (The Times, 25/12 2008)
Hans första pjäs blev The Room, ett kort stycke som skrevs på endast fyra dagar och som skulle komma att följas av några exceptionellt fruktbara år.Först ut att ha scenpremiär i England var de två fullängdspjäserna The Birthday Party (1958) och The Caretaker (1960) vilka också betraktas som mästerverk i sitt slag idag.
Ur Pinters produktion av mer än 30 pjäser återfinns även The Homecoming (1964) som tillsammans med No Man’s Land (1974) och Betrayal (1978) också hör till de viktigare.I sina teaterpjäser har Pinter velat skildra sociala maktstrukturer samtidigt som verken kommit att sätta den mänskliga karaktären i fokus. Hans pjäser utspelar sig ofta i ett slutet klaustrofobiskt rum, där dialogen utgör ett minfält och där till synes harmlösa fraser kan såra, det skriver den indiska dagstidningen The Telegraph den 26 december 2008.

Den vänsterorienterade Pinters generationskamrater var bland andra John Osborne och Arnold Wesker vilka hörde till en grupp av banbrytande engelska dramatiker som vid tiden kom att gå under beteckningen ”arga unga män”. Osborne var starkt bidragande till benämningen och kom med verket Look Back in Anger (1956) att inleda en konstnärlig våg som blev till inspirationskälla för kommande generationer.

I likhet med sina samtida behöll den frispråkige Harold Pinter också sin vrede livet ut, han tog ställning emot krig och orättvisor i världen, samtidigt som hans politiska hållning kom att närvara implicit i hans pjäser. (The Telegraph, 26/12 2008) Utöver pjäserna och prominenta skådespelarinsatser var han även verksam som poet. I och med mottagandet av nobelpriset i litteratur år 2005 kom Pinters storhet att accentueras och han kom också vid tiden att rikta kritik mot censuren samtidigt som utnämningen givetvis var ett viktigt erkännande av en ledande dramatikers livslånga gärning.