Arkeologi och äventyrsfilm

Många gånger så förskönas arkeologin
då ämnet blir till film.
Man springer inte igenom djungler
med ett heligt guldhuvud under armen eller
simmar och samtidigt slåss med galna araber
i Venedigs vatten om hemligheten som kallas
Graal. I själva verket så sitter man som arkeolog i en
lerpöl i en grop någonstans på Irland och skyfflar lera
med förhoppningar om att kanske kunna göra något fynd. Men
inte just den där regniga dagen, och kanske inte heller
nästföljande. Det är då ens tålamod sätts på prov, innan man sitter där med borsten och pincetten. Sitter man inte i en grop så sitter man på biblioteken och gräver.

På film kan man se alltifrån Indiana Jones till den kvinnliga arkeologen i Relic Hunter. Filmer som på sitt sätt har påverkat mig och fått mig att bli arkeolog. I tv-serien Relic Hunter från 1999 färdas arkeologiprofessorn Sydney Fox spelad av Tia Carrere världen över på jakt efter försvunna artefakter, vid sin sida har hon den brittiske lingvisten Nigel Bailey som assistent.
Varje avsnitt inleds med en återblick innan Sydney och Nigel på uppdrag av ett museum eller en samlare får i uppgift att leta upp de försvunna föremålen. I sitt letande efter ledtrådar går färden inte sällan till exotiska platser där duon ofta får konkurrens av andra skattletare.

Många av de stora upptäckterna gjordes i slutet av 1800-och början av 1900-talet, redan tidigt började man också skapa filmer på temat arkeologi.I skräckfilmen Mumien vaknar från 1932 väcker en medlem ur en arkeologiexpedition av misstag mumien Imhotep spelad av Boris Karloff. Denna film har på senare tid nyinspelats två gånger, 1959 och 1999. Den senaste nyinspelningen har också fått ett antal uppföljare och nästa år kommer Mumien 3, en fortsättning på filmerna Mumien och Mumiens återkomst.

Samtidigt som filmerna kan vara välgjorda och spännande så
får man inte glömma bort arkeologens vardagsverklighet.
Att sitta i en jordhåla och försiktigt avlägsna jord runt en kruka
eller vaska efter små benbitar som en gång varit en benkam,
det kanske låter tråkigt, visst kan det vara det, men det är ett pris
jag gärna betalar för den där lilla benbiten gör verkligen min dag.
Man håller i en bit av det förflutna, en skärva av historien.
På sitt sätt är det roligt att arkeologi förekommer på film
för då glömmer man inte vad man är utbildad till och
påminns samtidigt att aldrig ge upp drömmen om
den där jordhålan eller lerpölen.
Tänk att få sitta där en vacker dag.

Av Johan Lövås