Naket i Amsterdam

Efter att ha fångat 18 000 nakna människor på bild i Mexico City följde amerikanen Spencer Tunick nyligen upp sitt världsomspännande arbete. Denna gång med en installation i Amsterdam där konstnären fick cyklister att posera nakna framför kameran liksom ett stort antal män och kvinnor i ett parkeringsgarage strax utanför staden. Bilderna kan ses i utställningen Dream Amsterdam 2007 som öppnade den 23 juni. Vill man medverka i Spencer Tunicks projekt är det lätt att anmäla sig här

Bit of a Blur

Alex James, före detta basist, låtskrivare och medlem i bandet Blur debuterade för några veckor sedan som författare då han gav ut självbiografin Bit of a Blur, en bok där James berättar om sina ungdomsår, om relationen till Graham Coxon och om upplevelserna då gruppen var som störst under 90-talet. Bit of a Blur tycks vara en läsvärd berättelse om kärlek och vänskap som inte enbart kretsar kring popstjärnelivet. "James was no Keith Moon. When he threw a
television out of the window, he would check to see that the streets were clear first" skriver Leslie Lee i ett omdöme för tidningen The London Paper.
Vid sidan av författarskapet försörjer sig Alex James numera även som kolumnist för en rad tidningar, han har bosatt sig på en farm på den engelska landsbygden och har planer på att ge sig in i ostbranschen. Roligt för Alex och för fansen.

Magisk lördag...

Är nyss hemkommen från ett grönskande London,
där jag har varit på bröllop, min syster gifte
sig i en enastående vacker kyrka i St Johns
i lördags och det blev verkligen
en fin och minnesvärd tillställning.
Där var tillresta gäster från världens
alla hörn, släktingar och vänner till brudparet
och en herrans massa londonbor.
Efter en vigselceremoni inför präst ackompanjerat av
flerfaldiga bröllopstal stegade de nygifta ut på kyrktrappan,
för att mötas av ett sagolikt regn av ris och konfetti,
solen sken, champagnen flödade och aldrig har jag sett
min syster så lycklig som just denna oförglömliga dag.
Då de blivit fotograferade länge och väl
färdades det äkta paret vidare till den efterföljande
middagen, dagen till ära i en silverfärgad Bentley
dekorerad med vit rosett. Gästerna inklusive jag själv åkte
röda dubbeldäckare, upprymda och glada.
Framme, efter en tur genom staden bjöds
det på en utsökt trerättersmeny med vin, dans
och sång. Fantastiskt trevligt. Önskar er all lycka i framtiden.

En fin film av Florian

Sent omsider såg jag den prisbelönta filmen
De andras liv i regi av Florian Henckel von Donnersmarck.
Första gången jag hörde talas om De andras liv var på radio,
vilket ledde till att fick upp ögonen för den här talangfulle regissören,
men ändå har jag inte hunnit se filmen förrän nu.
Jag har sett andra tyska filmer på senare tid, däribland den
ostalgiskt tillbakablickande Goodbye Lenin av Wolfgang Becker,
vars handling kretsade kring en familj och dess relation till varandra precis innan murens fall och återföreningen med väst.
Handlingen i De andras liv är förlagd några år tidigare till 1984,
och skildrar författaren Georg Dreymann och hans flickvän,
aktrisen Christa-Maria Sieland som lever ihop i ett Östberlin präglat av övervakning. Gemensamt för de bägge regissörerna är att de båda skildrar hur Östtyskland såg ut vid tiden och hur landets dåvarande tillstånd kom att påverka enskilda människors liv. Samtidigt har de något skilda utgångspunkter och syften med sina berättelser, där Becker förenar DDR-nostalgi med humoristiska undertoner vill Donnersmarck med sin långfilmsdebut istället berätta om hur författare, skådespelare och kulturarbetare kom att övervakas av Stasiapparaten, och den senare lyckas verkligen väl med sin avsikt. Vid sidan av en intressant berättelse om ett angeläget ämne så har De andras liv också ett något mörkare stämningsläge vilket inte lämnar en oberörd.

Arkeologi och äventyrsfilm

Många gånger så förskönas arkeologin
då ämnet blir till film.
Man springer inte igenom djungler
med ett heligt guldhuvud under armen eller
simmar och samtidigt slåss med galna araber
i Venedigs vatten om hemligheten som kallas
Graal. I själva verket så sitter man som arkeolog i en
lerpöl i en grop någonstans på Irland och skyfflar lera
med förhoppningar om att kanske kunna göra något fynd. Men
inte just den där regniga dagen, och kanske inte heller
nästföljande. Det är då ens tålamod sätts på prov, innan man sitter där med borsten och pincetten. Sitter man inte i en grop så sitter man på biblioteken och gräver.

På film kan man se alltifrån Indiana Jones till den kvinnliga arkeologen i Relic Hunter. Filmer som på sitt sätt har påverkat mig och fått mig att bli arkeolog. I tv-serien Relic Hunter från 1999 färdas arkeologiprofessorn Sydney Fox spelad av Tia Carrere världen över på jakt efter försvunna artefakter, vid sin sida har hon den brittiske lingvisten Nigel Bailey som assistent.
Varje avsnitt inleds med en återblick innan Sydney och Nigel på uppdrag av ett museum eller en samlare får i uppgift att leta upp de försvunna föremålen. I sitt letande efter ledtrådar går färden inte sällan till exotiska platser där duon ofta får konkurrens av andra skattletare.

Många av de stora upptäckterna gjordes i slutet av 1800-och början av 1900-talet, redan tidigt började man också skapa filmer på temat arkeologi.I skräckfilmen Mumien vaknar från 1932 väcker en medlem ur en arkeologiexpedition av misstag mumien Imhotep spelad av Boris Karloff. Denna film har på senare tid nyinspelats två gånger, 1959 och 1999. Den senaste nyinspelningen har också fått ett antal uppföljare och nästa år kommer Mumien 3, en fortsättning på filmerna Mumien och Mumiens återkomst.

Samtidigt som filmerna kan vara välgjorda och spännande så
får man inte glömma bort arkeologens vardagsverklighet.
Att sitta i en jordhåla och försiktigt avlägsna jord runt en kruka
eller vaska efter små benbitar som en gång varit en benkam,
det kanske låter tråkigt, visst kan det vara det, men det är ett pris
jag gärna betalar för den där lilla benbiten gör verkligen min dag.
Man håller i en bit av det förflutna, en skärva av historien.
På sitt sätt är det roligt att arkeologi förekommer på film
för då glömmer man inte vad man är utbildad till och
påminns samtidigt att aldrig ge upp drömmen om
den där jordhålan eller lerpölen.
Tänk att få sitta där en vacker dag.

Av Johan Lövås

Britter hyllar Beatles

Det är nu 40 år sedan Beatles legendariska album Sgt Pepper
släpptes, något som en rad brittiska musiker
har valt att uppmärksamma. Nyligen gick artister som Kaiser Chiefs,
Stereophonics och Travis in i studion i sällskap med Beatles
ljudtekniker Geoff Emerick för att nytolka
låtarna på skivan. Resultatet kan man ta del av här

Vårutställning ett tag till

Våren håller på att övergå i sommar
och runt om i landet har konstskolorna
den senaste tiden ställt ut sina examensarbeten.
Om du tar en sväng förbi Kulturhuset
i dagarna kan du ännu skåda Konstfackselevernas alster,
utställningen pågår fram till den 5 juni.

Arne Anka och återuppståndelsen

En av de bästa Stockholmsskildringarna 80-, 90-
och nu 2000-tal är seriealbumen om Arne Anka och dennes bravader.
Visst var Socker Conny på sin tid bra, men jag tycker ibland att
hela serien är ytlig och strippig, som Pirinen var, på en 12-årings nivå.
Det som kommer ifrån Connys käft är dock ganska kul emellanåt.
På senare tid så finns Rocky, Martin Kellermans skapelse. De två första
Rocky-albumen var riktigt underhållande, men uppföljarna liknar mest dåliga Harlequinböcker.

Arne Anka då? När seriens skapare Charlie Christensen drog sig
tillbaka på toppen av sin karriär hade fyra perfekta album
skapats som verkligen fångar tiden under 1980-talet och framåt till 90-talets mitt. De fyra böcker som skapades under denna epok är i manushänseende på gränsen till gudomliga.
Och nu år 2006 kom så Återuppståndelsen. Jag var först lite tveksam
och väntade en tid, men till slut så blev det ett impulsköp
en lördagseftermiddag mitt i all rusch.
Jag befarade att den inte kunde vara i närheten av föregångarna
men till min överraskning var den faktiskt helt ok. Kanske lite för snabbt tecknad och med ett något för hastigt nedkrafsat manus. Men ändå den håller trots allt, och där finns nu ändå Ankan som vi alla 80-talsstockholmare har i våra hjärtan.
He is back. Så köp den idag.

Av Johan Lövås